Salig är den människa som HERREN ej tillräknar synd och som i sin ande är utan svek.
Ps. 32:2.

Man bör för att komma ur all nöd och ångest, framför allt ge akt på synderna, och genast komma fram med dem och otvunget bekänna dem, då är det aldrig så stor nöd på färde. Ty hjärtat får därigenom hjälp, det blir lättat och får hämta luft. Därför måste samvetet först räddas från sin tunga börda, så blir väl sedan råd för all annan nöd.

Därför säger vi inte att den är en rätt kristen, som inte känner eller har någon synd, utan att den är en rätt kristen, som har synd och bekänner den. Herren Gud tillräknar den inte för hans tros skull. Och denna lära ger de arma samvetena en kraftig och beständig tröst, när de rätt förskräckes för Guds vrede och dom. Därför är det inte förgäves eller utan orsak vi så ofta och många gånger anför och lär, hur synderna förlåtes, och vi för Kristi skull blir räknade rättfärdiga och fromma. En kristen skall därför i alla sina frestelser och plågor inte ha något att skaffa med lagen och synden. En kristen är upphöjd över all lag och synd, ty han har Kristus i sitt hjärta. Därför, om än lagen anklagar och synden bedrövar, så skall vi se på Kristus, som alltid är nära de sina. Han kan befalla alla våra fiender att lämna oss i fred så de inte får göra oss någon skada.

Logos-mappen