Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.
|
Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, och en man får sina egna till fiender. Matt. 10:35, 36. Här ser vi nu, att varhelst evangelium predikas, där retar sig djävulen, världen och falska lärare på det. Men mest farligt är det när vårt eget blod, vår far och vår mor, börjar sätta sig emot. Det är den största faran, ty den kommer så smygande och har ett så fagert sken, man borde ju ära och vörda föräldrarna. Det händer ofta, att man för fars, mors, bröders, systrars, släktingars eller en god väns skull, gör, vad man annars inte skulle göra, och låter bli det man borde göra. Ty när blodet börjar bli varmt, då fördunklas ljuset, så att man inte kan se evangelium. Och det ser ändå ut som allt skulle ske av lydnad. Inte heller kan någon av oss, hur högt han än kommit, berömma sig att han helt övervunnit i detta stycket. Ty detta onda smyger sig på människan, så att det är svårt att märka, hur ofta man låter bli att predika, be, förmana, straffa, för att inte förarga någon. Och det är just detta, som övervann Adam i paradiset. Var nu denna frestelse redan i begynnelsen så stark, att det bragt oss i all jämmer och nöd, så måste den nu vara så mycket starkare. |
|