Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. Rom. 4:3.

Tron är så beskaffad, att den bryter halsen av förnuftet, och dödar det odjuret, vilket hela världen samt alla varelser annars inte kan döda. Men hur? Jo, den håller sig vid Guds ord och låter det vara rätt och sant, om det än låter aldrig så dåraktigt och omöjligt.

Så tog Abraham sitt förnuft tillfånga och dödade det, då han trodde Guds ord, genom vilket han mottog löftet om att Gud av hans ofruktsamma hustru Sara ville giva honom en son. Ty ett sådant löftesord var visserligen inte genast Abrahams förnuft till behag. Det kämpade emot tron och höll det för en dåraktig, orimlig och omöjlig sak, att Sara skulle föda en son. Inte endast för ålderns skull, såsom en nittio år gammal kvinna, var hon ju oförmögen att föda barn, utan också på grund av att hon i hela sin livstid varit ofruktsam. Därför är det inget tvivel, att tron och förnuftet hade kämpat om den saken i Abrahams hjärta och liksom gått löst på varandra. Tron fick dock överhand och behöll segern, samt övervann och dödade denna allra gruvligaste och skändligaste fiende förnuftet.

Så gör också alla andra trogna, som med Abraham går in i det dunkla och hemliga trosmörkret. De dödar förnuftet och säger: Hör du, förnuft! Du är galen och blind, som inte förstår det allra minsta i gudomliga saker. Håll därför mun och tig stilla. Understå dig inte att vara domare över Guds ord, utan sätt dig ned, hör vad detsamma säger dig, och tro det. Sålunda dödar de troende detta odjur, vilket annars hela världen inte kan döda. Därmed ger de vår Herre Gud det allraheligaste offer, som någonsin kan ges honom. Således ger tron Gud allena hans tillbörliga ära.

Logos-mappen