Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.
|
Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva. Joh. 6:51. Dessa ord borde man skriva i hjärtat med gyllene bokstäver, ja, ännu bättre med levande bokstäver, så att var och en måste veta, var han skall lämna sin själ och var han skall hamna, när han skiljs från denna världen. Både då man går till vila och då man stiger upp borde man tänka på dem och säga: Här, hos Kristus förblir min själ, för att jag inte skall hungra eller törsta. Det är värdefulla, dyra och härliga ord, som vi inte endast måste veta utan som vi också skall dra nytta av och säga: På de orden vill jag om aftonen gå till vila och om morgonen åter stiga upp; på de orden vill jag förlita mig, sova, vaka, arbeta och möta alla faror. Ty om allt skulle gå i spillror, och far och mor, ja, alla människor skulle överge mig, så flyr jag blott till Kristus, han skall inte överge mig. Ty dessa ord är vissa, och han säger: Håll dig till mig, kom till mig, så skall du leva! Sådana ord bör inte endast gå till öronen, utan du måste också låta dem nå fram till ditt samvete. Den, som här talar, skall inte bedra oss. |
|