Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. - Rom. 6:4

Många vill tyvärr leva som de behagar, och gör sålunda det heliga dopet endast till en täckmantel för sina synder. Det ser ut som om de skulle tro att de blivit kallade till nådens rike för att de skulle få makt att göra vad de vill. De försvarar sig och säger: jag är en svag människa, men Gud skall nog hålla till godo med mig och förlåta mig.

Nej, inte så, käre broder, inte har jag visat dig vägen så, som skulle dopet ge frihet att synda, utan det är tvärtom för Kristi blods skull, som synderna är dig förlåtna och som du har fått nåd, så att du nu kan föra ett annat liv och avstå från synd. Att vara döpt och samtidigt förbli i synd går inte. Det kan inte hjälpa dig, att du är döpt, om du inte ärar ditt dop och håller det heligt. Du kan väl kallas kristen, men har övergett Kristus och har inget mer än namnet och skenet av kristendom. Därmed bedrar du dig själv.

Men vartill gagnar mig då dopet? säger du. Svar: Först, att du i dopet begär att dö och bli helt ny. Gud låter döpa dig och börjar från samma stund att omskapa dig, ingjuter i dig sin nåd och Ande och bereder dig till döden och uppståndelsen på den yttersta dagen. För det andra förbinder du dig genom dopet att förbli i Herren och alltid mer och mer döda din synd, så länge du lever. Gud övar dig i hela din livstid med många goda verk och genom många olika lidanden. Sålunda binder Gud dig vid sig och tillräknar dig inte de synder, som är i din natur. Därför finns ingen större tröst på jorden än dopet, genom vilket vi träder under nådens dom, vilken inte fördömer oss för synden utan driver ut synden på många olika sätt.