Väx i stället till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. - 2 Petr. 3:18

Av denna förmaning ser vi, att läran om nåden aldrig kan nog inskärpas. Ja, vi måste väl hela vårt liv förbli lärjungar däri. Men de som tycker, att de förstår nåden mycket väl, de har aldrig börjat att rätt lära den. Ty eftersom nya frestelser utan uppehåll upptänds i oss än av satan, än av vårt kött, än av världen och våra samveten, genom vilka vi retas till förtvivlan, otålighet, vrede, hat, avund, otukt och andra synder, kommer vi ofta på fall och förlorar den vissa tillförsikten till Guds nåd.

Sådana stormar lämnar hjärtat aldrig någon fullkomlig ro, och om de än lägger sig för en tid återkommer de ändå snart. Dessutom har vi också, så länge vi lever, mycket att uträtta genom vilket vi ofta glömmer den rena glädjen i nåden. Därför är det nödvändigt, att vi ber Gud, att han i oss ville föröka glädjen och fröjden över hans nåd, så att vi inte skulle överhöljas av den bedrövelse, som förskräckelsen för synden medför.

Det är därför en stor gåva av den Helige Ande, om man stadigt kan tro, att man har en nådig Gud. Men denna tillförsikt kan inte uppehållas utan den strid, som uppväcks i oss genom vår medfödda svaghet och vår misstro till Gud.