Amen, amen säger jag er: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. - Joh. 16:23

Om du inte vill be förrän du vet eller känner dig värdig och skickad därtill, så kommer du aldrig så långt att du kan be. Ty vår bön får inte grunda sig eller vila på vår eller dess egen värdighet, utan på Guds orubbliga och gudomliga löfte. Och om den grundas på sig själv eller något annat, så är den falsk och du bedrar dig, även om du i stor andakt rådbråkar ditt hjärta och gråter blodstårar. Ty vi ber inte därför att vi är värdiga att be.

Men just genom att vi tror oss vara ovärdiga och frimodigt förtröstar endast på Guds trohet blir vi värdiga och bönbörda. Du får vara hur ovärdig som helst, så se på denna trohet och tro med hela ditt allvar den sanningen att det ligger tusen gånger mera vikt därpå, att du ärar Guds sanning och inte med tvivel gör hans trofasta löfte till lögn. Ty din förtjänst och värdighet hjälper dig inte, din ovärdighet hindrar dig inte, men ditt misstroende fördömer dig, då däremot din förtröstan gör dig värdig och upprätthåller dig.

Därför akta dig, så att du aldrig tror dig vara värdig eller skicklig till att be och få bönhörelse. Då vågar du dig fram och litar så på att han på samma gång, som han av bara nåd och oombedd lovat bönhörelse åt de ovärdiga och oförtjänta, tillika vill av bara nåd bönhöra även dig ovärdige bedjare, på grund av samma sitt heliga löfte. Så skall du, när du blir bönhörd, inte kunna tacka dig själv eller din egen värdighet, utan hans trofasthet och barmhärtighet.