Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. - Gal. 5:4

Det bör noga observeras och inpräntas, att Paulus här säger: Att vilja rättfärdiggöras genom lagen är ingenting annat än att skiljas från Kristus, att han blir en till ingen nytta. Hur skulle en man kunna säga något starkare mot lagen, och vad kan väl sättas emot en sådan blixt? Alltså är det omöjligt för Kristus och lagen att bo tillsammans i hjärtat. Alltså måste antingen lagen eller Kristus vika.

Men om du nu är av den åsikten, att Kristus och förtröstan på lagen kan bo tillsammans i hjärtat, då skall du veta, att det inte är Kristus, utan djävulen, som bor i ditt hjärta i gestalten av en anklagande och förskräckande Kristus, som fordrar lagen och dina gärningar av dig till rättfärdighet. Ty - den sanne Kristus går inte till rätta med dig för dina synders skull och uppmanar dig inte heller att förtrösta på dina goda gärningar. Den sanna Kristuskännedomen, som är tron, tvistar inte om huvurida du gjort goda gärningar till rättfärdighet eller onda till fördömelse, utan den säger utan vidare så: Har du gjort goda gärningar, blir du inte därigenom rättfärdiggjord, och har du gjort onda, så blir du inte därför fördömd.

Jag fråntar inte de goda gärningarna deras ära, och inte heller berömmer jag de onda gärningarna, men i fråga om rättfärdiggörelsen gäller det att se till att man behåller Kristus, så att han inte blir onyttig, om man strävar att bli rättfärdig genom lagen. Ty Kristus ensam rättfärdiggör mig trots mina onda gärningar och utan mina goda gärningar.

Om jag tänker så om Kristus, fattar jag den sanne Kristus, men om jag anser, att han av mig kräver lagens gärningar till rättfärdighet är han mig till ingen nytta och jag har kommit bort från honom.