Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död. - Jak. 2:26

Det ges människor, som, då de hör evangelium och vad man säger om tron, genast säger ja därtill, men det oaktat kallar det tro, som de själva tänker. De menar att tron skall vara en sak, som det står i deras makt att ha eller inte ha, som något som en människa kan åstadkomma. När de därför i sina hjärtan kan komma så långt, att de tänker: "Ja, denna lära är rätt, och jag tror, att det är så", då menar de, att detta är tron. Men när de finner hos sig själva och andra, att inga goda gärningar följer, så tänker de, att tron är inte nog, utan det fordras något mera och högre.

Men den rätta tron kan inte framalstras genom tankar, utan den är helt och hållet Guds verk i oss utan all vår medverkan. Därför är den också mäktig, verksam, aldrig vilande. Den förnyar människan och för henne in i ett helt nytt liv och väsen, så att det är omöjligt, att hon inte alltid skulle göra det som är gott. Ty liksom trädet av sig självt bär frukt, så naturligt är det också, att goda gärningar följer på tron.

Den som inte har en sådan tro, han är en onyttig pratmakare, som väl kan tala om tro och goda gärningar men inte vet vad tro eller goda gärningar är. Ty han har varken tro eller gärningar.