Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro. - 1 Tim. 1:5

Den rätta kärleken utväljer inte en och annan utan sträcker sig fritt till alla. Det är däremot en falsk kärlek, om jag är god vän med den, som kan tjäna och hjälpa mig, men däremot föraktar den, som inte håller med mig. Ty den kärleken utgår inte ur ett rent hjärta och omfattar inte alla på samma sätt. Ett rent hjärta är så beskaffat att det tjänar och unnar allt gott åt varje människa. Gud utesluter ju inte någon utan vill, att jag skall älska min nästa, om han sedan än är min fiende. Ty om han också är min fiende, så är han ändå min nästa.

Det är sant att den milde är mera älskvärd, och att man naturligen gärna håller sig till en sådan människa och undviker och skyr en ond människa. Men då talar ju kött och blod och inte den rätta kärleken. Ty en kristen skall säga så: Jag älskar dig inte därför, att du är mild eller ond. Min kärlek grundar sig på ordet, som lär mig att älska min nästa som mig själv. Min kärlek grundar sig på honom, som säger: Här är jag själv, som blivit utgiven för dig. Vad jag har, skall även du ha. Om något fattas dig, så skall det även fattas mig. Min rättfärdighet, liv och salighet är dina, så att varken synd eller död, helvete eller olycka kan övervinna dig.

Vi bör därför säga till vår broder: Se, min dyre broder, jag har i tro mottagit min Herre, han är min och han ger mig nog och övernog av det jag behöver. Så tag nu även du, vad jag har, det skall allt vara ditt, och jag vill även utge det för dig. Är det nödigt, att jag skall dö för dig, så vill jag även göra det.