Och Abram trodde på HERREN, och han räknade honom det till rättfärdighet. - 1 Mos. 15:6

Detta är ett huvudord i den heliga Skrift. Därför skall vi inte slå det i vädret. Ingen gärning omtalas, utan Gud säger till Abraham, att av hans liv skulle komma en säd, talrik som stjärnorna. Därvid gör han ingenting, ber inte ett ord eller gör någon gärning utan endast tror. Och den tron räknas så högt, att han på grund av den är from och helig för Gud. Därav kan vi med Paulus göra den slutsatsen, att tron rättfärdiggör utan alla gärningar.

Hur så? Därför att den ger Gud den högsta ära man kan ge honom. Man håller honom för sannfärdig och är honom lydig. Ty Abraham hade nog haft orsak att tvivla, då han nu var 90 år gammal och hans hustru inte mycket yngre. Men han kämpade mot förnuftet, trodde ordet, som Gud talat, och gav inte akt på sin halvdöda kropp eller på Saras halvdöda livmoder. Han blundade och såg inte, hur omöjligt det var. Han höll sig endast till ordet. Därpå satte han sin hela tillförsikt och var säker på, att detta inte kunde ljuga. Därigenom höll han sig för en dåre men Gud ansåg han vara vis, sannfärdig, god och allsmäktig. Detta är den rätta gudstjänsten.

Därför kommer aposteln nu till denna slutsats: Skall någon bli rättfärdig inför Gud, så måste det ske genom tron och inte genom gärningarna. Men de däremot, som umgås med lagens gärningar, är under förbannelse.