Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. - 1 Joh. 4:10

Vad är väl orsaken till, att Gud gett oss Sonen? Ingenting annat än idel outsäglig kärlek. Ty han ger inte, därför att han är skyldig att göra det, eller därför att någon bett honom om det, utan han är endast bevekt av sin egen godhet. Och som det inte finns någon större givare än Gud, så finns inte heller någon större dygd varken i Gud eller människan än kärleken. Ty för den man älskar, vågar man allt, ja t.o.m. kropp och liv.

Tålamod, ödmjukhet och andra dygder är inget mot kärleken. Ty på den jag älskar, blir jag inte vred, är inte oförskämd eller hård mot honom utan är villig att tjäna, råda, hjälpa, var jag ser, att han behöver mig. Med ett ord, han äger mig helt med liv, gods och vad jag förmår. Därför skall vi av detta bevis på Guds kärlek fatta mod och styrka oss mot all bedrövelse, eftersom Guds kärleks stora rikedom uppenbaras här.

Detta gäller nu dig lika väl som Petrus och Paulus, eftersom du är en människa, och eftersom det heter: "Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son." Tänk därför inte: Vem vet, om också jag är en bland dem, åt vilka Sonen blivit given, och som genom honom fått löfte om det eviga livet? Ty detta skulle vara att göra Gud till lögnare. Nej, om sådana tankar frestar dig, så låt dig inte bedragas av dem, utan säg: Vad betyder det, om jag inte är som Petrus och Paulus? Om Gud velat ge denna skatt allenast åt dem och deras gelikar, som kunnat vara den värdiga, så hade han väl gett den också åt änglarna, som är rena och obefläckade. Men nu står här, att han gett den åt världen, och därför är jag, fastän jag varken är en Petrus eller Paulus, ändå inte utesluten från delaktighet i denna gåva utan jag får ha lika stor del i den som David och apostlarna.