Och han tog upp dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem. - Mark. 10:16

Varför tar han inte en vuxen människa, en kung, ett helgon i sin famn? Det är ett barn, därtill ett litet barn, som ännu har ringa förstånd, som han tar upp i sin famn. Därmed visar han, att hans rike hör barnen till, och att han vill vara barnens herre, en furste och hertig just för barn, och just bland barnen skall man finna honom. Han vill säga: "Vill ni veta, vem som är den störste, så vill jag säga er det: om ni hör mig, så är ni stora, ty jag är allt, och den som tar emot mig, han tar emot Fadern, som skapat himmel och jord. Han mottar då Gud själv med alla hans himmelska gåvor och dyrbarheter."

Sålunda skall man komma fram till, att man först tar emot det lilla Kristus-barnet och sedan genom honom finner och får Fadern i himlen. Mig skall ni inte vidare se med de yttre ögonen, vill han säga, därför vill jag ställa fram för er något annat, som ni skall skatta lika högt som mig, nämligen ett litet barn: "Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig."

Varför behöver jag nu söka Kristus långt borta eller fara upp till himlen? Jag ser här så många kristna barn och kristna människor, som är min käre Herre Kristi spegelbilder och hos vilka han bor. Och ser jag dem, så ser jag Kristus, hör jag dem, så hör jag Kristus, räcker jag åt dem en bägare vatten, så räcker jag den åt Kristus, ger jag dem att äta, så bespisar jag Kristus. I de kristna kyrkorna har världen på detta sätt fullt upp av Gud och av Kristus. Var jag ser mig om och finner kristna barn, där finner jag lika ofta Kristus själv, som jag blott kunde tro det.