Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. - Joh. 15:4

Kristus talar här om sådana frukter, som aldrig tar slut, utan i evighet blir prisade inför Gud. Det är inte fråga om naturliga frukter. Ty vi vet, att de lika så väl kan finnas hos hedningar och otrogna som hos de kristna. Hedningarna har samma lekamliga liv och väsen och gåvor som vi. Men Skriften talar om sådana frukter, som hör till det eviga livet. Ty de andra gärningarna behagar Gud endast där det gäller det timliga livet. Men i det eviga livet gäller de inte mer.

Därför måste dessa frukter, om vilka Kristus här talar, anses som trons frukter, som behagar Gud och aldrig blir glömda. Detta betyder, att vi bär förblivande frukter. Det kan aldrig någon hedning eller otrogen bära, om han också måste anses som en ärbar man.

Kristus säger här: Vill ni bära rätta frukter, som gäller för Gud, så måste ni förbli i mig. Och den som vill komma dit, han skall endast se till, att han kommer ut ifrån sig själv och alla sina gärningar till Kristus. Och så skall vi lära, hur vi genom honom skall komma till nåd och behaga Gud, och hur vi genom tron blir som grenar införlivade i honom, så att han skall kunna säga: Jag vet nu väl, Gud vare lov, att jag visserligen är en arm, ovärdig människa och att jag inför Gud inte förtjänat annat än vrede och helvetet. Men jag vet också, att Gud är mig nådig för Herrens Kristi skull, vilken lidit och dött för min synd. Och eftersom jag sålunda är i Kristus och genom honom renad, så låter Gud mitt liv och mina gärningar, som utgår från tron, behaga sig och han anser det vara goda frukter.