Var mig nådig, HERRE, ty jag är kraftlös, hela mig, HERRE, ty ända in i mitt innersta  är jag förskräckt. - Ps. 6:3

I denna vers antyder profeten, att hans själ är förlorad och han själv fördömd, ty så känner han det i frestelsens tid. Han ber om räddning från döden, som med makt tränger sig på honom, och från helvetet, som vill uppsluka honom, som han i en annan psalm säger: "Var mig nådig, se till mitt elände ibland ovänner, du som hjälper mig ut ur dödens portar". Och Hiskia sade: I mina bästa dagar går jag in genom dödsrikets portar. Jes. 38:10.

Profeten visar här på ett vackert sätt hoppets kraft, i det att han inför sina ögon ställer Guds godhet och barmhärtighet. Han säger: Hjälp mig för din mildhets skull. Såsom ville han säga: Inte för mina förtjänsters skull, de är inte något, utan hjälp mig för din mildhets skull, för att din ära skall bestå i evighet. Ty fastän jag inte är värdig att frälsas och förlossas, så är du ändå värdig att bli lovad, prisad och älskad i evighet. Men du kan inte bli lovad, din mildhet och barmhärtighet kan inte heller prisas, om det inte finns människor, som du frälsar från döden och hjälper ur helvetet.