Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. - Jes. 53:5

Härav kan du dra den slutsatsen, att alla människors möda och arbete att skaffa sig en nådig Gud är förbannat, ja, att också all vishet, rättfärdighet och helighet, alla goda gärningar och förtjänster, med vilka människorna vill söka och förtjäna saligheten utan Kristus, är förbannade. Allt detta, som människor förmår, faller bort och störtas omkull genom detta enda språk, som säger, att Kristus var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Ty om det är sant, att han lidit för oss, så måste man anse all vår rättfärdighet, alla våra goda gärningar och all vår förtjänst, varpå vi förtröstat, för intet. Och så måste vi träda ut ur oss själva och av hela hjärtat förlita oss på en främmande rättfärdighet, så att vi liksom svävar mellan himmel och jord och med fast tro fattar och håller oss till den rättfärdighet, som man varken kan se eller känna, och som endast i ordet tillbjudes och skänkes oss.

Detta ord nerbryter alla mänskliga förtjänster och gärningar. Därför bör man flitigt betrakta det. Ty utom det att var och en människa frestas att sätta sin förtröstan till sina gärningar, så finns det dessutom i Bibeln många ord, av vilka man kan få den uppfattningen att gärningarna borde ha den plats, som endast tillkommer tron.

Det gäller att noga kunna bestämma när gärningar skall förkastas och när de skall bekräftas. I frestelsens stund är det svårt att förbli vid tron så att man inte stöts för huvudet genom dessa ord om gärningar. Här får vi emellertid inte lita på eget huvud eller egen natur utan endast på Kristus, som var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull.