Ni barn, lyd era föräldrar i allt, det är Herrens goda vilja. - Kol. 3:20

Föräldraståndet har Gud särskilt gett äran framför alla andra stånd, som alla står under detta, varför Gud inte endast bjuder oss att älska våra föräldrar utan också att hedra dem. Gentemot bröder, systrar och vår nästa i allmänhet befaller han inget mer än att vi älskar dem. Han skiljer sålunda fader och moder från andra och föredrar dem framför alla människor på jorden och insätter dem vid sin sida. Ty det är mycket högre att hedra än att älska.

"Hedra" inbegriper visserligen kärleken men inte endast detta, det innefattar också tukt, ödmjukhet och vördnad som inför ett fördolt majestät. Gud fordrar inte endast, att man tilltalar sina föräldrar vänligt och vördnadsfullt, utan framför allt att man både i hjärtat och till det yttre uppför sig så, att de hedras, att man alltså både håller mycket av dem och, efter Guds vilja, behandlar dem som de främsta. Ty den som man skall av hjärtat hedra, honom måste man verkligen hålla för att vara hög och stor.

Man skall sålunda inskärpa hos de unga, att de har föräldrarna för ögonen i Guds ställe och besinnar, att om de är fattiga skröpliga och underliga, de ändå är fader och moder, som Gud gett oss. För sitt levnadssätts och sina fels skull skall de inte bli berövade hedern. Man skall därför inte se på deras personer, hurdana de är, utan se på Guds vilja och ordning, som skapat och förordnat det så. Annars är visserligen alla lika inför Guds ögon, men människor emellan kan det inte vara så. Där kan vi inte vara utan åtskillnad och olikhet i den yttre ordningen. Därför är denna också av Gud påbjuden, att den skall hållas, så att du lyder mig som din fader, och att jag har den överordnades makt, när du är mitt barn.