Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. - Gal. 3:24

Denna jämförelse med en uppfostrare är synnerligen talande, och därför bör den noga begrundas. Fastän uppfostraren är mycket nyttig och alldeles nödvändig för barn, som skall uppfostras och undervisas, torde det ändå vara svårt att finna en enda pojke eller lärjunge, som älskar sin uppfostrare. Likväl behöver gossen sin uppfostrare, som undervisar och bestraffar honom, ty utan denna undervisning, goda övning och tukt skulle gossen gå under.

Med denna träffande liknelse åskådliggör Paulus lagens rätta bruk. Han visar, att den inte rättfärdiggör hycklare, eftersom de stannar utanför Kristus i inbilsk säkerhet. Och å andra sidan lämnar den inte de förskräckta i död och fördömelse, om de brukar den så, som Paulus lär, utan den driver dem till Kristus. Men de som i denna förskräckelse framhärdar i sin osäkerhet och inte med tron griper om Kristus, slutar i förtvivlan.

Genom jämförelse med uppfostraren ger alltså Paulus en klar bild av lagens rätta bruk. Ty uppfostraren gör barnen ledsna genom att klandra och driva på dem, men han gör det inte för att detta tillstånd skall vara beständigt utan för att det skall upphöra, då deras uppfostran och undervisning är avslutad, och för att de därefter, utan uppfostrarens tvång, med liv och lust skall få njuta friheten och sin faders ägodelar.

De som avskräckas och förkrossas av lagen skall alltså komma ihåg, att denna skräck och förkrosselse inte skall vara för alltid, utan är till för att göra dem anpassade för den kommande Kristus och Andens frihet.