Spänn bältet om livet och håll lamporna brinnande. - Luk. 12:35

Den som vill bege sig ut på resa får inte ha långa och vida kläder, utan måste bära en åtsittande dräkt. Så säger Kristus här: "Var redo och ge akt på hur det slutar. Ha ljus i edra händer. Var bra rustade, ty ingenting är säkert. Döden kommer till ert hus, men när stunden är inne vet ingen. Vänta därför på denna stund". Man skall arbeta, som skulle man leva här för evigt, och ändå ha en sådan inställning, som skulle vi denna stund dö. Det är att ha bältet spänt om livet, när vi väntar brudgummen, Kristus. Men denna lära slår oss till marken och driver oss till bättring, ty ingen är så färdig och rustad, att han kan med glädje vänta på Herrens dag. Den värsta fienden, vårt eget kött, älskar vi ju så, att vi inte gärna vill dö.

Den som inte inser, att han ännu inte är så beredd, så klädd, som han skulle vara, han får endast ropa till Gud och klaga däröver för honom. Han vill överse med detta. Men om vi inte frågar efter detta och är säkra, så förlåter Gud oss inte, utan han har detta i åtanke till vår ofärd. Gud kan väl fördraga svaghet, men ondska och förakt för nåden kan han inte tåla. Den som blott erkänner, att han inte är färdig, som han borde vara, han skall bekänna det inför Gud och be om hjälp, att vi måste ha rätta kläder. Då vill Gud vara oss nådig, hjälpa och förlåta oss.