Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem. - 2 Kor. 5:15

Förbannat vare det liv, som vi lever för oss själva. Och ju större gåva vi har fått, desto djupare skall vi förödmjuka oss för att tjäna andra. Därför är det en rätt kristen, som tjänar var man, så som Kristus gjort, och som inte förhäver sig över de gåvor, Herren givit honom. Men vi arma masksäckar uppblåses så av våra ringa gåvor att vi knappt vet, hur man skall passa upp oss. Var man skall tjäna oss och vi skall inte tjäna någon.

Men nu hör det till en kristens sanna väsen att han tjänar och hjälper andra. Och om vi än är av ett högre och ädlare stånd, så skall ändå hela vårt liv vara inställt på att vara andra till nytta. Ju högre vi står, desto lägre skall vi sänka oss ned och vara desto mera angelägna att bli andra till nytta. Ty Gud har genom sin Son Jesus Kristus förlossat oss från synd, död, djävul, helvete och all olycka och så rikligt utgjutit sin nåd över oss, att vi inte mer är under lagen. För dessa sin nåds rikedomar vill Gud inte ha någonting mer av oss, än att vi uppför oss så mot vår nästa, som han uppfört sig mot oss. Då vi har lärt oss att tro, så skall vi också lära oss att älska. Ty Kristus framställs här för oss som den som sörjer för oss och ger oss mat, dryck och kläder, inte för någon sin fördel eller vår förtjänsts skull, utan av fri kärlek. Så skall också vi fritt och för intet göra vår nästa gott, av idel kärlek.

Dessa är de rätta kristna gärningarna, som måste göras alldeles fritt. Man vill inte med dem förtjäna något inför Gud, utan som Kristus har tjänat för intet, så vill man också tjäna nästan utan lön.