Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade och han sade: "Unge man, jag säger dig: Stå upp!" Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus gav honom åt hans mor. - Luk. 7:14-15

Här ser vi att Kristus lätt kan rycka oss ur döden och föra oss till livet igen och att han gärna vill göra det. Det var ju inte någon som bad honom förbarma sig över den arma änkans nöd, utan han gjorde oombedd hennes son levande. Vi skall därför i detta se ett prov och bevis på hans makt över döden för att vi skall finna tröst hos honom och inte förskräckas för döden. Kristus vill liksom säga till oss alla: Jag vet väl, att ni fruktar för döden, men var inte rädda, ert hjärta skall inte oroa sig, ty vad kan han göra er? Förskräcka er kan han. Men lär ni er, att se på mig, vad jag kan göra och vad jag vill göra, nämligen att jag lika lätt kan uppväcka er ur döden, som ni uppväcker någon ur sömnen.

Därav följer att de, som ligger i kyrkogården och under jorden, inte sover så tungt, som vi på vår säng. Ty det kan väl hända, att du sover så tungt, att man måste ropa till dig tio gånger, innan du hör. Men de döda hör, då Kristus säger ett enda ord. Ty så snart Jesus säger till den unge mannen: Jag säger dig, unge man: stå upp, så hör han genast. Och på den yttersta dagen så skall de döda genast höra och gå ut ur sina gravar, då Herren talar till dem.

Så är nu döden för vår Herre Gud inte en död, utan en sömn. För oss syns döden vara en verklig död, men för Gud är den endast en lätt sömn.