Du prövar mitt hjärta, du utforskar det om natten. Du rannsakar mig, men du finner ingenting. - Ps. 17:3

Jag har, vill David säga, lidit mycken bedrövelse. Du har prövat mig om natten med anfäktelse. De ogudaktiga däremot är utan kors, de är stortaliga, rika och mäktiga. Men mig prövar du med alla möjliga lidanden, hat, avund, smädelse, skam, svårmodiga tankar, hädelse, så att jag är som silver i smältugnen. Så har du bränt mig, prövat och rensat som en guldsmed - och finner ingenting.

Detta är en stor tröst. David har ett gott samvete och kan vara så glad och säga så visst: Du vet, att jag vandrar och lär rätt. Så säger också Jeremia: "Vad jag har predikat, det är rätt inför dig." Gud fann väl synder hos David, men om dem talar han inte nu, utan om sin sak, och han säger att den var rätt inför Gud. Vi har en god sak, nämligen det heliga evangeliet, säger han, för vilket vi lider. Man förföljer oss inte därför, att vi är äktenskapsbrytare eller något dylikt. Skulle vi vara det, så kunde man väl tåla oss. De är inte därför våra fiender. Men för sakens skull står de mot oss. Också vi kan berömma oss och säga: Du vet Herre, att jag inte lärt annat än ditt ord. Om än personen är full av brister, är likväl saken rätt och god.

Detta är att världen är död för mig och att jag endast bekymrar mig om det Gud vill. Jag talar inte annat, än det som behagar honom, det jag vet vara hans ord, samt lever och verkar så, som jag vet hans vilja är. Fördenskull har jag tagit avsked av världen, fast jag ännu är i världen. Ingen är mindre i världen än en kristen. Världen ser ner på honom, och djävulen anfäktar honom mer än de ogudaktiga och icke kristna. Kristus och Paulus måste man draga fram för att gemensamt riva och bita dem. Hela världen har otalt med dem. Hur farligt världen än larmar och rasar, säger den troende ändå: Herre! jag är din, du skall ställa allt väl tillrätta, du skall nog en gång straffa dina fiender. Det får gå med mig hur du vill, bara du är tillfreds med mig. Du prövar mitt hjärta.