Kristus tjänade inte sig själv utan bar våra svagheter, så som det står skrivet: Dina smädares smädelser föll över mig. - Rom. 15:3

Huru så? Svar: Fastän han var helig och full av nåd, föraktade han oss inte, fann inte behag däri, att han hade något, som vi inte hade. Det var inte hans glädje, att vi ingenting hade och han allt. Det gjorde honom tvärtom ont, att vi ingenting hade, och han uttänkte därför ett sätt, på vilket han skulle kunna umgås med oss så, att vi skulle bli honom lika och ha, vad han har, samt bli fria från synderna.

Då detta inte kunde ske med mindre än att han utgav sig själv och tog på sig våra synder, så gjorde han det och utplånade dem. Om han hade velat handla med oss som fariseen med publikanen och de högfärdiga helgonen med sina arma syndare, vem av oss skulle då blivit frälst? Men som Herren gjort med oss, så skall vi också göra med vår nästas synd, inte döma, inte baktala, inte förakta honom, utan endast vara angelägna om att hjälpa honom ut ur synden, om det också skulle kosta oss kropp och liv, gods, ära och allt, vad vi äger. Den som handlar annorlunda, han skall veta, att han förlorat Kristus och är ett hedniskt helgon.