Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, ty Fadern själv älskar er, eftersom ni har älskat mig och tror att jag har utgått från Gud. - Joh. 16:26-27

Hur så? Vill han inte vara medlare? Skall vi endast gå till Fadern?

Hur ljuvligt och vänligt kan inte Herren tala och locka oss till sig och genom sig till Fadern! Här förklarar han själv, huru det måste gå till, när man vill be i hans namn: Ni har, säger han, mig kär och tror, att jag är utgången av Gud, det är, ni känner mig och älskar mig, därför äger ni mig och mitt namn och ni är i mig, som också jag i er. Ty Kristus bor i oss inte därför, att vi kan tänka, tala, sjunga och skriva mycket om honom, utan när vi älskar honom och tror på honom, sådan som han har kommit från Gud, d.v.s. sådan som han för vår skull i sitt lidande avklätt sig all gudomlig ära och åter farit upp till Fadern och mottagit riket. Denna tro för oss till Fadern, och så går då allt i hans namn.

Här är vi nu förvissade om att Kristus inte behöver be för oss. Ty han har med sin bön redan vunnit oss, och vi får nu även själva genom Kristus framträda och be. Ty vi behöver inte en annan Kristus, som skall be för oss, utan denne ende Kristus är nog, vilken genom sin bön förvärvat oss åt sig och fört oss fram. Därför säger han: "Fadern själv älskar er". Det är inte er förtjänst, utan hans kärlek. Han älskar er, men för min skull, därför, att ni tror på mig och älskar mig, d.v.s. han värderar mitt namn i er. Därmed har jag nu uträttat mitt ämbete, och ni är nu framförda genom mig och kan nu själva, likasom jag, träda fram inför honom och be, så att det nu är onödigt, att jag skulle ännu en eller flera gånger be för er.

Detta är härliga och stora ord, att vi genom Kristus blir lika honom och hans bröder och att vi kan berömma oss av att vara hans Faders barn, som för Kristi skull har oss kära. Det är nåd för nåd, som evangelisten Johannes säger.