Och salig är den som inte kommer på fall för min skull. - Luk. 7:23

Det är den högsta vishet under solen, en vishet som ganska få människor på jorden har, att man tror Kristus vara hos oss och i de svaga. Ty när jag ser en from och helig man, som för ett vackert leverne, vem tackar mig då därför, att jag prisar honom och säger: Där är Kristus, där går det rätt till. Men om han är svag och stapplande, så stöter sig strax var man på honom och säger: Jag trodde att han var en from kristen, men nu ser jag väl, att det är helt annorlunda.

Men när man rätt ser efter så finns ingen, som inte är felaktig, ja, man får se det hos sig själv. Och likväl menar man därför, att det är ute med evangelium. Men det är Guds vishet, att han på detta sätt fördöljer evangeliet, så som han fördolde Kristus, när han drog döden och ett svagt anseende över honom. Och Kristus var däri, utan att någon människa kunde se det. Därför sade han också förut till sina lärjungar: Ni skall alla, alla så ta anstöt av mig, att ni inte skall tänka eller tro, att jag är Kristus. Det är därför man tar anstöt och menar, att evangelium predikas utan kraft, man ser endast de kristnas fel och svagheter.

Den som rätt vill känna Kristus, han skall inte hålla sig endast vid det yttre. Fast du ser, att du eller någon annan stapplar, så skall du ändå inte förtvivla eller tänka, att det är fruktlöst, utan du skall tänka så: Kanske har Gud bestämt, att denne skall äga Kristus i svaghet, och en annan i större kraft. Ty båda slaget människor måste finnas och vara på jorden, fastän största delen måste vara svaga särskilt i våra tider. Dock, om du tappert tränger fram och går igenom döden, så skall du få se, att Kristus, som bor under sådan svaghet, han kommer en gång fram och låter sig ses. Detta menar Paulus, när han säger: "Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst."