Jesus såg deras tro och sade: "Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder." - Luk. 5:20

Den inför Gud gällande rättfärdigheten är ingen jordisk utan himmelsk rättfärdighet och kommer inte av någon vår gärning eller förmåga, utan är endast Guds verk och nådegåva. Ty den mänskliga fromheten kan väl undgå straffet och bödelns hand samt njuta timliga förmåner, men den kan aldrig hinna så långt, att den vinner Guds nåd och syndernas förlåtelse. Därför om vi än äger den timliga rättfärdigheten, så måste vi ändå ha något, som är mycket högre och kan bestå inför Gud, och som kan ge ett gott samvete samt förflytta oss ur döden in i det eviga livet.

Vi bör därför väl lära känna denna lära, så att vi håller före, att vår fromhet inför Gud består däri, att vi åtnjuter syndernas förlåtelse. Så måste vi arbeta oss loss från oss själva, svinga oss upp över förnuftet - som tvistar med oss och förehåller oss både våra synder och goda gärningar - och håller oss så högt uppe, att vi varken ser på synden eller goda gärningar utan grundar oss så på denna artikel, att vi inte ser eller vet av något annat än förlåtelsen. Så sätter vi nåden och förlåtelsen inte endast upp mot synden utan också mot goda gärningar och utesluter all mänsklig rättfärdighet och helighet.

Människan står således under två ordningar: Utvärtes och vad detta livet angår bör hon vara from och göra goda gärningar. Men när hon vill sträcka sig upp över detta livet och handla med Gud, då bör hon veta, att varken hennes synd eller fromhet gäller något. Och fast hon känner av sina synder, som plågar samvetet, och lagen jämväl kräver goda gärningar, så bör hon varken höra eller se efter någotdera utan oförskräckt svara: "Har jag synd, så har Kristus förlåtelse, ja, jag sitter på den tron, där synden inte kan nå mig".