Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. - Joh. 17:3

Här hör du kort och gott, att vi på ingen annan väg kan komma till denna höga ära att bli Guds barn, än endast därigenom att vi känner Kristus och tror på honom. Denna härlighet är så stor, att ingen människa, hon må heta vad hon vill, förmår noggrant betrakta den, ännu mycket mindre med några ord uttala den.

Genom vår första födelse av Adam är vi arma, fördömda, eländiga syndare. Vi skall nu komma till den högsta ära och värdighet, att Gud, den evige och allsmäktige, är vår Fader, vi hans barn, Kristus vår broder, vi hans medarvingar, och de kära änglarna inte våra herrar utan våra bröder och tjänare. Det är allt för stort och högt, så att den människa som rätt tänker på det (världens barn gör det visserligen inte, de kristna gör det, dock inte heller alla) måste genast häpna över det och tänka: käre, är detta möjligt och verkligen sant? Därför måste den Helige Ande här vara läromästare. Han måste föra denna kunskap och tro in i hjärtat, samt ge vår ande vittnesbörd, att det är sant, att vi genom tron på Kristus blivit Guds barn och evigt skall förbli det. Ty Johannes har inte frambragt sitt evangelium av människovilja, utan han drevs av den Helige Ande, som är sanningens Ande. Därför skall han helt säkert inte bedraga oss.

Sannerligen, det är en stor sak att en fattig människa kan bli ett Guds barn och Kristi medarvinge. Och om vi av hjärtat visst och fast trodde det, att den evige Guden, världens Skapare och Herre, är vår Fader, hos vilken vi i evighet får förbli som barn och arvingar till alla hans eviga, himmelska, outsägliga skatter, sannerligen, vi skulle inte bekymra oss mycket om det, som världen aktar högt och stort, mycket mindre trakta därefter. Ja all världens rikedom, skatter, härlighet, prakt och makt skulle vi anse ringa, ja hålla det för spillning och gift emot vår ära och värdighet, vi som inte är en dödlig kejsares, utan den evige, allsmäktige Gudens barn och arvingar. Ty dess (världens) härlighet, så hög och stor den också kan vara, fortärs ändå slutligen av maskarna i graven. Och så framt de, som här åtnjutit sådan ära och härlighet, inte skiljs härifrån i Kristi tro och kännedom, så far de till djävulen, där masken inte dör och elden aldrig släcks.