Jesus, vår Herre, som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull. - Rom. 4:25

Fördenskull är väl detta de kristnas allra högsta konst och rätta vishet, att man vist och sannfärdigt kan tro och hålla dessa den helige Pauli ord för sanna. Kristus är utgiven i döden, inte för vår rättfärdighets eller helighets skull, utan rent av för våra synders skull, vilka är stora, grova, många, ja oräkneliga och oövervinneliga. Därför behöver du inte låta inbilla dig att de är så ringa och små, att vi med våra egna gärningar kan utplåna dem.

Men du skall inte heller förtvivla, fast de är så övermåttan stora. Utan lär här av den helige Paulus att tro, att Kristus har utgivit sig själv, inte för drömda eller målade, utan för verkliga, inte för små eller obetydliga, utan övermåttan stora och grova synder, inte för en eller två, utan för alla synder, inte övervunna och utplånade, utan för oövervunna, starka och svåra synder. Ty sannerligen, ingen människa kan, ja inte heller någon ängel, övervinna en enda, inte ens den allra minsta synd.

Men här måste man gå ifrån känslan och rentav fatta ordet med öronen, skriva det in i hjärtat och hålla sig därvid, om det än inte syns, att mina synder är borttagna, utan jag känner dem hos mig. Man får inte rätta sig efter känslan utan fast lita därpå, att död, synd och helvete är övervunna, om jag än känner, att jag ännu är under i synd, död och helvete. Ty fastän känslan av synden ännu är kvar, så sker det endast därför, att det skall driva mig till tro och för att det skall göra tron stark, så att vi mot all känsla håller oss vid ordet och för alltid med hjärta och samvete tar vår tillflykt till Kristus.

Så för oss tron trots känsla och förnuft sakta genom död och helvete. Därefter ser vi vår förlossning för ögonen. Då först blir vi fullkomligt varse, vad vi har trott, nämligen att död och all olycka är övervunna.