Gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud. - Joh. 20:17

Denna text förtjänar väl, att vi skriver den med gyllene bokstäver i våra hjärtan. "Gå till mina bröder och säg", säger Herren. Detta är ett ord, som är sötare än honung. Herren Kristus kommer här, innan lärjungarna tänker på det. Petrus hade alldeles förnekat honom, de andra hade allesamman så troget hållit sig till honom, som en hare till sina ungar. Varmed har de då förtjänat, att han kallar dem sina bröder? Jo, med det, varmed vi har förtjänat det. De har så svårt förnekat honom. Så har också vi gjort. Ty vår förtjänst, varmed vi har förtjänat evangelium, har också varit den, att vi dagligen korsfäst Kristus både vid altaret och på predikstolen och vi har sålunda förfört de arma människorna. Om han nu hade gjort oss lika illa, så skulle vi allesamman ha förtjänt, att jorden uppslukat oss vid altarena och på predikstolarna.

Så var det med Petrus, som går raka vägen till helvetet, då han förnekar Kristus. Och på samma sätt även de andra apostlarna. Likväl skall de heta bröder, som Herren säger till Maria: "Gå till mina bröder och säg" o.s.v.

Detta prisas på det högsta i Hebreerbrevet: "Han blyges inte att kalla dem bröder" (Hebr, 2: 11). Och i 22. psalmen, v. 23: "Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder." Där ser man, att de kära helgonen flitigt har begagnat ett sådant ord och väl övervägt, vilken härlig, stor titel det är, att vi kallas Kristi bröder. Men det går inte att helt förklara för ett mänskligt hjärta, vilken stor sak det är, att han gör oss till bröder och oombedd ger sig frivilligt åt oss.

Om nu ett hjärta kunde riktigt tro sådant, för vem skulle det vara rädd? Eller vad skulle fattas det. Men den leda otron är så stor, att vi inte kan fatta de orden. Ty, käre Herre Gud, vad innebär det, att han kallar oss bröder. Jo detta, att han gör oss till Guds barn och sina medarvingar.