Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den. - Ef. 5:25-26

Det måste ju vara en outsäglig nåd, ja, idel lågande och brinnande kärlek, att Kristus, Guds Son, så djupt nedlåter sig och villigt ger sig åt oss samt låter det kosta sig så mycket att föra oss till sig. Han drar sig inte för att utgjuta sitt dyra blod och lida den smädligaste död, för att vi skulle kunna kallas hans brud och besitta hans ägodelar, nämligen evig rättfärdighet, frihet, salighet och liv i stället för att vara i syndens, dödens, och djävulens våld. Därför lägger han på oss all sin renhet, för att göra oss fria, all sin ära för att borttaga vår skam, sin kropp och sitt liv för att hjälpa oss från döden, alla sina himmelska ägodelar och sitt välde för att föra oss ur detta torftiga, eländiga väsende till sin härlighet. Likaledes åstadkommer han också, att de synder och fel, som ännu finns hos oss, inte skall skada oss, djävulen inte anklaga oss, lagen inte fördöma, döden inte för evigt dräpa oss.

Dessa är de höga, himmelska skatter och ägodelar som aposteln här prisar och vilka är och förblir, som han här kallar dem, en hemlig egendom, som världen inte ser och känner. Denna egendom är så stor, att även de kristna, som genom ordet i tron fattar och äger den, inte kan fullt känna eller begripa den. Och den människa, som kunde rätt fatta den i hjärtat, skulle för glädje inte längre kunna leva på jorden.

De kristnas predikan är alltså den och skall vara den att prisa, ära och tacka Gud, att han bevisat sig så nådig mot oss och givit oss sin Son. Ty i detta andliga bröllop innefattas allt, vad han har och kan ge. Det är en sådan samfälld egendomsgemenskap mellan Kristus och oss, att all hans rättfärdighet blir vår, och tvärtom, alla våra synder och fel blir hans, som han rikligen har bevisat och ännu bevisar på oss.

För den skull, låt oss också som kristna, vilka bör lära känna sin skatt och sin härlighet, lära oss att berömma, hämta tröst och glädje av detta andliga bröllop. Vi är och kallas hans Sons, Kristi brud. Ty vi har ju ordet och dopet och vi har börjat att tro, och om vi blir därvid, så är vi vissa om att Gud har upptagit oss därtill och smyckat oss med sin prydnad och rättfärdighet.