Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike." - Luk.23:42

Detta är en skön, en dyrbar historia, sådan man annars inte finner. Ty först och främst är det ett stort underverk och medför mycken tröst, att denne rövare, som rätt och tillbörligt är dömd till döden och inte har några goda gärningar, men för sina synders skull har skäl att vara rädd för döden, ändå fattar mod och har den tillförsikten till Kristus, att han skall ta mot honom i sitt rike. Men dessutom är det också ett stort under, att han inte deltar i hånet, då han ser att Jesus döms till döden, smädas och skymfas. Han tränger sig igenom allt yttre och har en så stor tro, att han vågar kalla Kristus, som hänger på korset bredvid honom, herre och konung.

Vem har väl hört något sådant? Han straffar hela världen för lögn och håller sig inte till det som andra människor anser eller säger om Kristus, utan anropar honom som en evig konung. De andra anser Kristus vara gudlös, men han kallar honom för Herre och säger, att han har ett rike, och ber, att, när han kommer i detta rike, han då skall tänka på honom. Nu var det ju säkert, att ingen av dem kunde uppleva aftonen. Ändå tror han, att Kristus är herre över ett annat, ett evigt liv. Detta bör väl kallas en stor, härlig tro och bekännelse.

Därför är detta en tröstlig berättelse, av vilken vi bör lära, vad Kristus har för folk som hör till hans rike: nämligen de som är syndare och bekänner sina synder och av hela hjärtat ber om nåd. De skall även finna nåd och förlåtelse. Ty alldeles liksom han en gång bad: "Fader, förlåt dem", så bevisar han här med gärning, att han är korsfäst och pinas just därför att han vill förlåta alla dem, som bekänner sina synder och i tro ber om syndernas förlåtelse.