Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." - Luk.23:34

Det första ordet, som Jesus uttalade på korset, var en bön för sina bödlar: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." Detta är nu vår tröst att denne överstepräst har bett för dem, som korsfäste honom d.v.s. för oss alla. De som korsfäster honom är inte endast de judar och hedningar, som därvid lade händerna på honom och naglade honom fast vid korset, utan även vi, hela världen. Ty det är allas våra synder som har korsfäst, sårat och törnekrönt honom. Ty såframt inte dina och mina synder hade fäst Kristus vid korset, så hade väl de andra måst lämna honom i fred.

Om inte Kristus, som den rätte översteprästen och Guds Lamm, själv hade inställt sig till att med sitt offer betala för hela världens synd och död, så hade judar och hedningar inte haft makt att korsfästa honom. Fördenskull sträcker sig denna bön till hela världen. Ty när Kristus ber för dem som korsfäster honom, så ber han också för oss alla, som med våra synder förorsakat hans kors och död, och han ber inte för att fördöma oss, utan för att göra oss saliga.

Därför skall vi anse korset, på vilket Kristus led, som ett altare, där Kristus offrade sitt liv för våra synder och bad mitt under lidandet för att han därigenom skulle fullgöra sitt prästerliga ämbete och bringa oss i nåd, och för att vi skulle bli förlossade från synden och befriade från den eviga döden. Ty den som tar bort synden, han tar också bort döden. Döden är syndens lön, som Paulus lär i Rom. 6. Därför, där synden är borta, där är helvetet och djävulen även borta, och i stället är idel rättfärdighet, liv och salighet för handen. Eftersom Kristus genom sitt offer och sin bön på korset borttagit synden, så har varken död eller djävul eller helvete rätt till oss.

Detta allt har Kristus på korset uträttat, inte genom våra gärningar och vår förtjänst utan genom sin lekamen och sitt blod, då han för oss blev en förbannelse och för våra synders skull dog på korset samt bad för syndarna.