Och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden. - Luk. 22:44

Vi människor kan komma i så stor bedrövelse att tungan blir torr, öronen döva, händerna känslolösa, och inte en droppe blod kan förnimmas i hela vår kropp. Men med Kristus gick det så långt, att blodet sipprade ut ur kroppen.

En sådan ångest ville vår käre Herre Kristus lida, sin himmelske Fader till ära och oss människor till nytta, för att vi för all framtid skulle ha en herre över ångesten för döden, att vi skall hålla oss till honom, som övervunnit denna förskräckelse. Därför kan inte heller vår ångest vara så stor, som den har varit i hans hjärta. Ty Kristus har övervunnit den största ångesten i sitt oskyldiga hjärta och med sitt rena blod släckt och dämpat djävulens bittra raseri och glödande pilar, för att vi skulle ha hans seger att hämta tröst av. Djävulen lär väl ha intryckt sina glödande pilar i hans hjärta, men han har utsläckt dem med sitt oskyldiga hjärta och rena blod och stuckit dem så djupt in, att de inte mera har någon kraft mot oss. Men sådant förmår martyrernas lidande inte, som man inte heller läser om någon av dem, att de svettats blodsvett.

Detta är nu vår käre Frälsares Jesu Kristi kamp i örtagården, den kamp som måste föregå hans död, så att han måste känna, att han skulle dö. Och det har skett för vår skull, att Kristus blivit så högeligen bedrövad, för att vi som sagt är, skulle hämta tröst därav och i evighet av hjärtat tacka honom för denna stora, oändliga kärlek och godhet. Amen.