Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.
|
Ängslan och ångest kom över honom. - Matt. 26:37 Vi skall tro, att Kristus är det Guds Lamm, som bär och borttager all världens synd, så att vi visserligen är befriade från våra synder. Ty han darrar, och bävar på Oljeberget och är så ängslig och förskräckt, att han svettas blodsvett. Därtill bringar honom vår synd, som han har lagt på sig, och på vilken han har burit så tungt. Därför vill vi låta den ligga där och med visshet hoppas, att Gud då inte skall finna någon synd hos oss - när helst vi må komma inför Gud och hans dom. Inte i den meningen, som om vi skulle vara fromma och inte hade gjort någon synd, utan så att Gud själv har tagit vår synd ifrån oss och lagt den på sin Son. Kristus på Oljeberget tjänar dig till tröst, så att du kan vara viss om, att han har lagt din synd på sig och betalt för den. Ty varifrån skulle annars denna ängslan och ångesten ha kommit? Ligger nu dina synder på Kristus, så var nu tillfreds i ditt hjärta: de ligger på rätta stället. På dig ligger de inte rätt, ty du och alla människor, ja alla varelser är för svaga att kunna bära en enda synd, du skulle gå förlorad därunder. Därför, låt synden alltid ligga på Kristus, och se, vart han tar vägen med densamma. Han för den med sig på korset, ja, dör för den. Men på tredje dagen ser vi honom åter som herre över synd, död och djävul. De har försökt med all sin makt mot honom, men inget uträttat. Därav skall du nu hämta tröst och tacka Gud för denna outsägliga nåd, att han har tagit från dig den tunga bördan, som skulle ha störtat dig i helvetets avgrund, och lagt densamma på sin Son. Fastän han är utan synd, så bär han ändå på Oljeberget så tungt och hårt på synden, att blodsvetten fördenskull tränger ut ur honom. Håll fast vid denna tröst och låt inte bedrövelsen inta ditt hjärta, utan säg: Det är nog, att min Herre så har bedrövats och ängslats. Med min bedrövelse uträttar jag intet, men han har med sin bedrövelse och ängslan, av vilken jag hämtar tröst, på vilken jag lever och dör, uträttat allt, så att jag för all framtid skall i honom vara glad och vid gott mod. Jag behöver inte vara rädd för synden och döden, utan tröstar mig med hans död och hoppas på Guds nåd och evigt liv. |