Ty så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom. - Ps. 103:11

Vi föreställer oss Kristi rike som ett skönt och stort valv, som överallt är över oss, skyler och beskyddar oss för Guds vrede; ja, som en vid och stor himmel är idel nåd och förlåtelse lyser, som uppfyller världen och allting, så att alla synder däremot knappast är så mycket som en gnista mot det stora, vida havet. Och fast de trycker oss, så kan de likväl inte skada oss, utan måste för nåden förskingras som stoft och bli till intet.

Den som rätt kunde tro detta, han borde väl kallas mästare. Men vi torde alla ha orsak att ödmjuka oss, och inte blygas för att lära denna konst, så länge vi lever. - Ty om vår natur vet att anföra en synd, så kan hon därav göra en börda så tung som himlen. Sedan blåser också djävulen strax under den och gör av en liten gnista en eld som uppfyller himmel och jord. Men då måste man vända bladet och oförskräckt göra denna slutsats: om synden än var dubbelt så stor och tung, så är ändå artikeln om syndernas förlåtelse mycket högre. Min synd och fromhet måste bli härnere på jorden, ty de angår mitt liv och mina gärningar. Men däruppe har jag en annan skatt, som är större än de båda: där sitter Kristus och håller mig i sin famn, betäcker mig med sina vingar, och överskyler mig med idel nåd.

Här torde du nu säga: Men om jag då dagligen känner synden, och mitt samvete fördömer mig och framhåller för mig Guds vrede: hur skall jag då göra? Jag svarar: att man bör lära sig veta, att en kristens rättfärdighet inför Gud inte består i något annat, som man kan nämna eller tänka, än endast i syndernas förlåtelse. Det är ett sådant rike, som bara har att skaffa med synder, och en så översvinnelig nåd, att den borttar all vrede. - Ty därför kallas det syndaförlåtelse, eftersom det lär oss, att vi inför Gud i sanning är syndare, ja, att det inte hos oss finns något annat än bara synd, om vi än hade all rättfärdighet inför människor. Ty där Gud talar om synder, där måste de vara rätt stora och svåra, likasom inte heller deras förlåtelse är något skämt, utan hans fulla allvar.

Därför, om du ser rätt på denna artikel, så skall du därav kunna dra två slutsatser, nämligen: att synden borttar all din hederlighet, hur from du än skulle vara här på jorden, men att också förlåtelsen befriar dig från all synd och vrede, så att varken din synd kan störta dig till helvetet, eller din fromhet hjälpa dig in i himlen.