Gå ej till doms med din tjänare, ty inför dig är ingen levande rättfärdig. - Ps. 143:2

Det är tillräckligt, om vi sörjer över de synder, som vi vet med oss och som gnager i vårt samvete, och dem som vi kan lära oss känna genom en hastig överblick i minnet. Ty den som är i en sådan sinneskännedom, han är utan tvivel beredd att känna sorg och fruktan för alla synder och han skall göra det, när de i framtiden blir uppenbara.

Akta dig därför att lita på din ånger eller att tillskriva din smärta syndaförlåtande kraft. Det är inte på grund av detta som Gud ser till dig, utan på grund av den tro, du satt till hans hotelser och löften och som verkat en sådan smärta. Och därför får det goda, som finns i boten, inte skrivas på noggrannheten i uppräknandet av våra synder utan på Guds sanning och vår tro. Allt det andra är gärningar och frukter, som följer av sig själva och inte gör en människa god, utan kommer från den som blivit god genom tro på Guds sanning.

- Därför måste tron framför allt läras och väckas, men har tron vunnits, så skall ånger och tröst komma av sig själva som en oundviklig följd därav.