Ty ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv. - Rom. 14:7

Den kristne bör frivilligt bli en tjänare till gagn och hjälp för nästan, med vilken han skall handla och umgås så, som Gud genom Kristus har handlat med honom. Och detta allt för intet, utan att därmed söka något annat än endast Guds välbehag i det han tänker:

Välan, min Gud har utan all min förtjänst, alldeles för intet och av idel barmhärtighet givit åt mig ovärdiga och fördömda människa i och genom Kristus en överflödande rikedom av all rättfärdighet och salighet, så att jag för framtiden intet mer behöver än endast tro att det är så. Så vill också jag för min del fritt och för intet med fröjd göra det som väl behagar en sådan Fader, som har överhopat mig med sina oändliga nådeskatter. Jag vill också bli en kristen mot min nästa och inte göra något annat än endast det jag ser är nödigt, nyttigt och saligt för honom, såsom också Kristus har gjort mot mig. Ty själv har jag redan genom min tro allt tillfyllest i Kristus.

På detta sätt börjar ur tron kärlek och lust till Gud och ur kärleken åter ett otvunget, villigt och glatt liv till nästans tjänst för intet.