I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra. - 1 Kor. 9:27

Dessa gärningar skall ingalunda ske i den meningen, att människan genom dem skulle bli from för Gud, ty denna falska mening kan tron inte fördraga, eftersom tron ensam är och skall vara vår rättfärdighet inför Gud - utan endast i den meningen, att kroppen skall hållas i lydnad och bli renad från sina onda lustar, och så att ögat skall ge akt på de onda lustarna endast för att utdriva dem.

Då nämligen själen genom tron är ren och älskar Gud, så vill hon gärna, att likaledes allting måtte vara rent, framför allt hennes egen kropp, och att var och en skulle tillika med henne älska och och prisa Gud. Så händer då, att människan för sin egen kropps skull inte kan vara overksam, utan gör goda gärningar i det syftet, att hon skall hålla den i tukt. Och likväl är inte gärningarna det rätta goda, genom vilket hon blir rättfärdig och from inför Gud, utan hon gör dem av fri kärlek, för intet, för att behaga Gud. Hon söker inte och avser inte därmed något annat än att det alltså måtte behaga Gud, vars vilja hon gärna på det bästa sätt vill främja.