Mätta oss med din nåd när morgonen gryr, så att vi får jubla och vara glada i alla våra dagar. - Ps.90:14

Vi kristna måste ha en större nåd, hjälp och tröst, än mat och dryck, en sund kropp, penningar och gods och allt annat, som världen håller för sin tröst och glädje. En kristen har ingen annan glädje eller tröst, än endast den att han hör, att Gud Fader genom den välsignade säden, sin käre Son Jesus Kristus, utplånat synden, försonat vreden, borttagit den eviga döden och på den yttersta dagen åter skall uppväcka sina trogna och frälsa dem ifrån döden, helvetet och allt ont och föra dem till evigt liv.

Detta är den tröst, som vi genom Jesu Kristi nåd har: Satan är övervunnen, skulden betald, döden dräpt, himlen öppnad. Kort sagt, vi ber här med Mose i den jämmer och olycka, i vilken hela människosläktet ligger, inte om en ringa och vanlig nåd, som oförmärkt och liksom droppvis tillfaller enskilda, utan vi ber om ett helt hav, fullt av idel nåd, med vilket vi kan vederkvicka och mätta oss i alla våra omsorger, lekamliga och andliga, timliga och eviga. Ty om ock Gud ger oss en sund kropp, mat och dryck med mera, så är det ändå endast en del av Guds nåd, som en liten tid i utvärtes måtto tröstar oss, sedan dör vi bort, och vad har vi då?

Hur skall då den arma, hungriga och törstiga själen spisas och tröstas? Därför ber vi inte om en timlig och förgänglig nåd, utan vi ber om den allmänna nåd, som gör oss fria från synderna, fria och lösa från dem, vare sig det gäller arvsynd eller verksynd, och som gör oss förvissade om det eviga livet. Endast denna nåd medför evig tröst, evig fröjd och tacksägelse, och efter denna tid evigt liv.