Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. - Gal. 5:13.

De fromma skall alltså komma ihåg, att de i samvetet inför Gud är fria från lagens förbannelse, från synden och döden, för Kristi skull, men att de till kroppen är trälar. I det lekamliga livet bör den ena tjäna den andra i kärlek, enligt detta Pauli bud. Var och en skall alltså flitigt sträva att göra sin plikt i sin kallelse och att hjälpa sin nästa med vad han kan. Detta fordrar Paulus av oss med dessa ord: "Tjäna varandra i kärlek", ord som inte ger de heliga någon frihet efter köttet, utan lägger dem under träldom.

Det går för övrigt inte på något sätt att inpränta denna lära om iakttagande av inbördes kärlek i köttsliga människor och få dem att tro det. De kristna lyder gärna i detta stycke. De andra drar av frihetsförkunnelsen genast den slutsatsen: Är jag fri så får jag göra som jag vill. Denna sak är min tillhörighet, varför skulle jag inte sälja den så dyrt jag kan?

- Eller: Då saligheten inte kommer oss till del som lön för goda gärningar, vad har vi då för anledning att ge något åt de fattiga? Sådana människor förnekar i sin säkerhet detta köttets träldomsok och fattar andens frihet som en tillåtelse för köttet att leva i lösaktighet. Dessa säkra föraktare tror oss visserligen inte, utan skrattar åt oss, men vi säger dem lika fullt, att om de brukar sin kropp och sina tillgångar efter eget behag --- då är de inte fria, hur mycket de än skryter med att vara det, utan att de har förlorat Kristus och friheten och är djävulens trälar.