HERREN Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att han skulle odla och bevara den. - 1 Mos. 2:15

Gud skapade Adam from och rättvis, utan synd, så att han inte genom sitt arbete behövde bli from och rättfärdig. För att han ändå inte skulle vara sysslolös, gav Gud honom som arbete att plantera, bruka och bevara paradiset. Dessa gärningar var då idel fria gärningar, de var gjorda endast för att behaga Gud och inte för att vinna fromhet. Denna ägde han redan förut, och även vi skulle ha ärvt den genom den naturliga födelsen.

Så förhåller det sig också med den troende människans gärningar, som genom sin tro åter är insatt i paradiset och pånytt skapad. Hon behöver inte några gärningar för att bli rättfärdig, men för att hon inte skall gå sysslolös, utan arbeta och bevara sin kropp, har hon befallning att göra sådana frivilliga verk Gud allena till behag.

Alltså, en kristen, som genom tron gör goda gärningar, blir inte genom dessa bättre eller mera helgad och invigd till kristen (vilket sker allenast genom att tron förökas), utan ifall han inte redan förut trodde och var kristen, så hade alla hans gärningar ingen betydelse, utan skulle vara idel narrverk, ja, straffvärda och fördömliga synder.