Du hämndens Gud, HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans! - Ps. 94:1

Hur kan David här be, att Gud skall hämnas, då Kristus lär oss, att vi skall välsigna dem som förbannar oss? Det strider ju mot kärlekens väsen att man önskar hämnd över medmänniskorna, då man tvärtom borde önska dem allt gott.

Svar: Tro och kärlek är två skilda ting. Tron förbannar motståndaren, kärleken välsignar. Tron söker hämnd och straff, kärleken förskoning och förlåtelse. När det därför gäller tron och Guds ord, då är det inte fråga om att vara tålig, utan då gäller det att med brinnande iver tillrättavisa och förmana. Så har också profeterna gjort. De bevisade varken tålamod eller nåd, då det gällde saker, som hörde till tron.

Man måste sålunda skilja emellan Gud och människa, person och sak. När t.ex. de ogudaktiga förföljer evangelium, då gäller det Gud och hans sak, och då skall vi inte välsigna eller önska dem lycka. Annars skulle ingen kunna tala ivrigt mot falsk lära, eftersom det inte kan ske utan att tillrättavisa. Ty den som predikar mot falsk lära han önskar ju att villfarelsen måste utrotas och gör allt vad han kan för att den skall utrotas. Ty hellre önskar den troende, att alla människor skulle förgås, än att man skulle låta Guds ord gå under och den falska läran bestå. Ty genom falsk lära förlorar man Gud själv.

Det finns tre rövarskepp, som alltid drar omkring efter byte: det första är vår fördärvade natur, det andra är världen och det tredje är falsk lära. Dessa gör att det blir farligt att vistas i världen. Som besättning på det tredje skeppet använder satan sådana människor som har stort förstånd och utmärkta gåvor, vilkas ord griper vida omkring sig som en kräftsjukdom. Därför är det nödvändigt att man prövar dem enligt Guds ord och att man ber Gud, att vi inte skall ha samma mening som de människor, som säger, att det inte skadar om man umgås med falska andar. Denna inbillning fördärvar ganska många. Umgängelsen med dem skadar tvärtom mycket, ty det är djävulen som ligger där bakom.