Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.
|
Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor så skall jag ge er vila. - Matt. 11:28 Här inbjuds den, som är besvärad av möda och arbete, som är plågad av onda tankar, vilka kommer från djävulen och som slutligen växer till så stora bördor, att människan under dem är nära att ge upp allt hopp. Jesus säger: "Alla ni som arbetar och bär på tunga bördor." Han vet hur vi har det och vill hjälpa oss att bära vår börda, ja inte endast bära vår börda, utan även helt och hållet befria oss från densamma. Det är som om han ville säga: Jag vet väl att ni är betungade och trötta, men ni skall inte lägga det tungt på sinnet, utan ge er till freds! Lämna era bördor åt mig och vila er, låt de oroliga tankarna fara. Jag vill vederkvicka er. Se på mig! Förtrösta och tro på mig, jag skall ge er ro. Jag vill åter upprätta er och ställa allt till rätta för er. Jag, som skapat er av jordens stoft, jag är så mäktig, att jag kan och vill befria er från det onda samt fördriva de onda tankarna som plågar er. "Ni alla som arbetar och bär på tunga bördor." Dessa två ord att "arbeta" och "bära på tunga bördor" kan väl tillämpas på alla slags bedrövelser men avser egentligen samvetet, som utan Kristus är plågat. Därför tänk inte här på din värdighet, ty han säger ju: Ni som bär på tunga bördor, nämligen bär på lag, synd, ångest och bekymmer och vad det nu kan vara, som kan besvära ett samvete. Därför ger han inte något särskilt namn åt det. Han säger inte: med den eller den nöden, utan helt enkelt: Ni som bär på bördor. De visa och självtillräckliga går säkert sin väg fram, de för ett lugnt och obesvärat liv. De kristna däremot måste alla stunder kämpa mot sina synder, ställa sig till motvärn mot djävulen och lida allt av världen. Men vilken besynnerlig bjudning är då inte denna? Varför kallar han inte de starka, rika, friska, lärda? Vad vill han med en fattig människa, som arbetar och bär på bördor? Vi kan inte förklara det på annat sätt, än att så är hans goda och nådiga vilja. Sådana, säger han, kallar jag till mig, med de friska har jag ingenting att göra. Mitt rike är ett sjukhus, där jag själv är läkaren. |