Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa. - 2 Mos. 20:16

I detta bud förbjuds all synd med tungan, genom vilken man skadar eller förnärmar sin nästa. Ty att bära falskt vittnesbörd är ett munnens verk. Vad man nu med munnen gör mot nästan det vill Gud belägga med förbud, det må nu vara falska predikanter med deras lära och hädelse, falska domare och vittnen med deras utsagor eller annars lögn och förtal.

Hit hör nu i all synnerhet den gemena, skändliga lasten att baktala eller förtala, varmed djävulen ansätter oss och om vilket skulle finnas mycket att säga. Ty det är ett allmänt, fordärvbringande elände ibland oss, att var och en hellre har ont än gott att säga om sin nästa. Och fastän vi själva är så onda, att vi inte kan tåla, om någon talar något illa om oss, utan gärna vill, att hela världen skall ha endast gott att säga om oss, så tål vi ändå inte höra, att man talar riktigt väl om en annan.

För att vi skall undvika denna odygd, skall vi ge akt på, att det inte för någon är tillåtet att offentligt tala dömande och klandrade om sin nästa, även om han ser honom synda, så framt han inte har särskilt uppdrag att döma och straffa. Det är nämligen en avsevärd skillnad mellan det att döma synd och det att veta om synd. Du må väl veta om en synd, utan att du därför har rätt att döma däröver. Se och höra, att min nästa syndar, kan jäg väl, men att tala om det för andra, därtill har jag ingen befallning. Rusar jag nu åstad, dömer och fördömer, så ådrar jag mig en synd, som är värre än den andres. Men vet du något, så stäng dina öron, till dess du får uppdraget att vara domare och på ämbetets vägnar straffa.