Ni kommer att bli utstötta ur synagogorna, ja, den tid kommer då var och en som dödar er skall tro sig tjäna Gud. - Joh. 16:2.

Här kommer djävulen, som förvandlar sig till en ljusets ängel och pryder sitt mord med en skön prydnad, som kallas helighet och Guds tjänst. Ingen furste eller regent, som straffar det onda och vidmakthåller ordning och frid har någonsin blivit så prisad som den som dräper en kristen. Det är ett furstligt ämbete att straffa mördare och illgärningsmän för att skydda fromma och oskyldiga. Men det beröm en sådan människa får är inget mot det pris som man får av världen om man dräper en apostel eller en lärare. Det först är en rätt helig gärning, varmed man menar sig ha förtjänat himlen.

Och de skall inte göra det i hemlighet, vill Jesus säga, liksom de skulle behöva vara blyga därför, utan de skall göra det offentligt inför domstol och det med all ära och allt beröm. Och de skall inte endast hänvisa till sin världsliga myndighet, utan även därtill att de måste göra det på Guds och den kristna kyrkans vägnar. Som denna kyrkas lydiga medlemmar verkställer de dess dom och straff mot de kristna och upprätthåller lydnaden för densamma.

De kristna måste därför både lida och dö som djävulens anhängare, hädare och upproriska, vilka man inte kan tåla här på jorden. Man säger: "Denne kejsare och furste har avrättat och bränt de odågorna. Vilken härlig, furstlig ja kristlig dygd. Vilket prästerligt verk! Vilket offer har han inte framburit inför Gud! Ty det ges ju ingen bättre gärning än att ju förr desto bättre förpassa sådana förbannade människor ur världen och störta dem till djävulen. Det tillfredsställer Gud i himlen och alla änglar fröjda sig däröver."