Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt. - 1 Tim. 1:8.

När lagen säger till ditt ängsliga samvete: det och det är dig befallt, och däri har du förbrutit dig mot mig, därför måste du förgås, då är i en sådan kamp och dödsnöd tiden inne, att tron fattar mod och bryter fram med all makt, träder fram inför lagen och säger frimodigt till den: Kära lag, är du ensam Guds ord? Är inte även evangelium Guds ord? Har löftet upphört att gälla? Har Guds barmhärtighet tagit slut?

När därför lagen anklagar mig och säger, att jag är en syndare och inskriven i Guds skuldregister, så måste jag bekänna, att det är sant. Men att jag är fördömd, behöver jag inte erkänna, utan får med stark tro värja mig mot lagen och säga: Enligt lagen är jag en fattiga förtappad syndare, men jag vädjar från lagen till evangelium. Ty Gud har förutom lagen gett oss ett annat ord, som heter evangelium, som med sin nåd skänker syndaförlåtelse, rättfärdighet och liv.

Så högt som himmelen är över jorden, så vitt skild från rättfärdiggörelsen är även lagen. Och beträffande rättfärdiggörelsen skall ingenting annat läras eller talas än nåden uppenbarad i Kristus. Lagen medverkar inte till rättfärdigheten inför Gud, inte ens på minsta sätt. När man förstår lagen rätt, så gör den människan försagd, ja bringar henne till förtvivlan, men förstår man den inte rätt, så verkar den skrymteri. På samma sätt förhåller det sig med evangelium: om man inte förstår det rätt, så gör det människorna säkra och råa, men om man förstår och tror det rätt, så gör det människorna fromma och gudfruktiga.