Det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig. - Gal. 2:20.

Dessa ord: "Guds Son"; "har älskat mig" och "utgivit sig själv för mig", är idel dunder och blixt från himlen mot lagens rättfärdighet och gärningsläran. Så stor var ondskan, så stor villfarelsen, mörkret och okunnigheten i min vilja och mitt förstånd, att jag måste lösköpas för ett så oändligt högt pris.

Vem är denne "mig"? Naturligtvis jag förtappade och förlorade syndare, som älskas så av Guds Son, att Han utgav sig själv för mig.

Dessa just anförda ord är bräddfulla av tro. Och den som kunde uttala och på sig tillämpa det lilla pronominet "mig" med sådan tro som Paulus gör det, han skulle också vid Paulus sida bli den bästa kämpe mot lagen. Han har nämligen inte utgivit ett får eller en oxe, guld eller silver för mig, utan allt vad Gud heter, sig själv har han utgivit för mig. För mig, säger jag, som var den eländigaste och mest förfallna syndare. Genom att Guds Son så utgav sig i döden vaknar mitt hopp igen till liv och jag tillägnar mig detta utgivande. Detta tillägnande är trons rätta kraft. Så talar inte ett verkhelgon, "Kristus har älskat mig", osv.

Dessa ord, som är den renaste predikan om nåden och den kristna rättfärdigheten, sätter Paulus emot lagens gudomliga lära. Den må ha sin ära, men den har inte älskat mig eller utgivit sig själv för mig, utan den anklagar och förskräcker mig. Men nu har jag en annan, som har befriat mig från lagens förskräckelse, från synden och döden och försatt mig i frihet, i Guds rättfärdighet och evigt liv. Han heter Guds Son, han har älskat mig och utgivit sig själv för mig.