Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.
|
Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. - 2 Petr. 1:19. Denna text strider kraftigt mot all människolära. Ty eftersom Guds ord är ett ljus på en mörk plats, så följer därav med nödvändighet, att allt annat är mörker. Ty om det skulle finnas ett annat ljus, så skulle Petrus inte tala så. Därför skall du inte bry dig om hur förnuftiga de människor är, som lär något annat, bry dig inte om, hur de än berömmer det. Du kan vara säker på att där du inte finner Guds ord, där har du endast mörker. Låt inte fresta dig, om de så säger sig ha den Helige Ande. Hur skulle de kunna ha den Helige Ande, då de inte har Guds ord? De gör således inte något annat än kallar mörkret ljus och "gör ljus till mörker", såsom Jesaja säger i 5 kap. Det är Guds ord och evangelium, att vi genom Kristus är förlossade från döden, synden och helvetet. Den som hör detta, han har i sitt hjärta ett ljus och en lampa, i vilkens sken vi kan se, och som upplyser och lär oss, vad vi bör veta. Men där Guds ord inte finns där vill vi med egna ordningar och verk finna vägen till himlen. I ditt ljus kan du bedöma och se, att det är mörker. Eftersom de inte har ljuset och vill ta emot det, måste de förbli i mörker och blindhet. Ty ljuset lär oss allt, som vi behöver veta och som är nödvändigt till salighet, men världen lär sig inte med sitt förnuft och sin vishet att fatta det. Ljuset behöver vi alltid, och vi bör hålla oss till detsamma ända till den yttersta dagen. Därefter skall vi inte behöva ordet, man släcker ju också det naturliga ljuset, när dagen gryr. |