En församlingslärares bön

från Johannes Bäck: Främlingarnas hemliv.

Innehåll

Herre Jesus Kristus, Du högtlovade själaherde! Hur skall jag kunna prisa Dig för den outsägliga nåd och kärlek som Du bevisat mig, fattige syndare, i det att Du inte bara upptagit mig till medlem av Din kyrka och församling, utan även beklätt mig med det höga och dyra ämbetet att vara Din tjänare i evangeliets härliga ämbete, och förvaltare av Guds hemlighet. Vad kan väl vara härligare än att själv få vara salig av idel nåd och sedan förkunna saligheten för andra, den salighet, som Du själv, o Herre Jesus, har förvärvat åt arma syndare?

Men, om mitt ämbete är stort och härligt, så är det även ansvarsfullt. Det gäller här att ha det rätta herdasinnet, som brinner för Din ära och dyrköpta själars eviga välfärd. Av mig själv har jag det inte och med alla mina ansträngningar kan jag inte ge mig själv det. Jag måste, o Jesus, få det av Dig. Du måste beklä mig med kraft från höjden. Du måste utrusta mig med de för mitt kall nödvändiga egenskaperna. Herre Jesus, ge mig då allt vad jag behöver för mitt höga ämbete.

Ja, ge mig både kärlek och trohet, ödmjukhet och kraft, vishet och förstånd, uthållighet och tålamod. Utgjut Din kärlek i mitt tomma och kalla hjärta, så att jag därav ska upptändas att älska Dig tillbaka, och därigenom framlägga denna kärlek genom omsorgen om Dina får och lamm, som Du, Herre Jesus, så dyrt har återlöst. Låt mig även i detta bevisa trohet, så att jag enligt Din vilja föder Din hjord med det eviga livets ord och har uppsyn över den samma, inte av egen vinnings skull, utan av kärlek till Dig.

Och då faran nalkas i form av falska villfarande läror, se då till, att jag står på min vakt och omsluter din församling med den gudomliga sanningens skyddande gördel. Bibehåll under allt detta hos mig det ödmjuka sinnelaget, som i allt söker endast Din ära och Ditt rikes framsteg. Påminn mig ständigt, att jag utan Dig är en "onyttig tjänare", som inget vet och inget förstår, och fördjupa hos mig känslan av min andliga fattigdom och mitt stora syndaelände.

Hjälp mig även, att i mitt yttre förhållande till mina medmänniskor visa ödmjukhet, och inte uppträda så som en herre, utan som en tjänare. Men må min ödmjukhet även vara förenad med kraft, så att jag alltid tänker på, att jag står inför Ditt ansikte och uträttar Dina ärenden. Må jag då framhålla sanningar, vilka inte alltid är så behagliga att säga eller lyssna till, så att jag inte av blygsel och fruktan för människor sätter band på min tunga. Ge mig nåd att i kristlig ödmjukhet såsom din tjänare oförskräckt säga, vad Du genom mig vill ha sagt, så att jag inte är som en stum hund på Sions murar, utan ett oförskräckt sanningsvittne, som utan anseende till människors person framhåller alla Dina sanningar, oavsett om de är straffande eller tröstande.

Väck mig så att jag besinnar, att jag är en väktare på Sions murar, samt att jag därför lika öppet måste förkunna, att den ogudaktige skall dö för sina synders skull, likasom att den ångerfulle och botfärdige skall leva för Din förtjänst skull. Ge mig nåd att enligt Din vilja predika den bättring som är inför Gud, och den tro som är till Dig, Du högt lovade Herre Jesus Kristus. Gör även, så att jag i visdom och förstånd på ett rätt sätt i kärlek lägger fram Dina sanningar, så att jag inte genom ett ovist sätt förtar dess goda verkan och kraft.

Låt hos mig, Herre Jesus, den kristliga enfalden på det skönaste sättet vara sammanparad med den kristliga klokheten, så att jag inte skadar utan gagnar den sak jag vill kämpa för. Ge mig dessutom uthållighet och tålamod, så att jag inte nedslås av motgångar, inte förbittras under förföljelsen, inte blir uppgiven under bedrövelse. Och om jag inte genast för skönja frukter av mitt arbete, så hjälp mig ändå hålla ut. Någon gång skall väl fruktens tid komma också för mig. Måtte jag även under tårar bära ut den goda säden, så skall jag väl en gång få skörda med glädje. Tills dess, hjälp mig, Herre Jesus, att vara flitig och ihärdig, eftersom mitt arbete i Dig ändå inte är fåfängt. Ge mig nåd att ta vara på alla tillfällen, då jag kan så Ditt heliga utsäde, och om jag någon gång tröttnar, vilket nog lätt kan hända, så kom då Du och ge den trötte och maktlöse nog med kraft och styrka.

Fröjda mig, o Jesus, med Din kärlek då jag är bedrövad, och stärk mig med Ditt vänliga ansikte, då världen ser på mig med fientliga blickar. Förskona mig, o Jesus, från tryckande bekymmer om uppehälle. Ge mig inte fattigdom eller rikedom, men låt mig få min del av mat och uppehälle. Bevara mig från girighet och alla andra synder, och ge mig nåd att inrätta mitt leverne och min umgängelse så, att de står i fullkomlig samklang med den lära jag predikar.

Sist, o Herre Jesus, ge Din trötte tjänare, då hans livstid är över, ett rum i himlen bland Dina utkorade, och krön honom då Du en gång kommer, inte för hans skull, utan för Din skull med härlighetens krona. Hör, Herre Jesus, Din ringe tjänares bön, för Din nåds och Ditt löftes skull!
Amen.


Logosmappen

Språklig modernisering: Jari Rättö