|
Herre Gud, himmelske Far! Med hjärtat fullt av skam och bävan kommer jag nu inför ditt heliga ansikte. Djävulen har nog försökt intala mig, att det vore bäst att aldrig mer komma i bön till dig, sedan jag nu syndat så allvarligt, men vart skall jag ta vägen, Herre? Det finns ju ingen vrå där jag kan gömma mig för dig. Vart än jag far och var jag än är, så följer du mig med ditt allseende öga. Dessutom får jag ingen ro om jag inte får öppna mitt hjärta inför dig, min Gud. Jag får ingen frid, jag kan inte leva, förrän jag har fått bekänna min synd för dig. Barmhärtige Gud, ta därför emot den bekännelse jag nu avlägger för dig, och hör mig för Jesu skull då jag ännu vågar ropa till dig om nåd och förlåtelse. Jag bekänner således, att jag emot bättre vetande och i strid med din Helige Andes uppmaning och fostran har försyndat mig allvarligt, och inte bara i tankar och begär, utan också i verk och gärning. Nu har det gått med mig som ditt ord säger, att "då begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död." 1 Jag har inte följt ditt heliga ords uppmaning att vaka och be, utan varit likgiltig och vårdslös. Då jag har känt begärelsen hos mig, har jag inte genom nåd och kraft förkvävt och dödat den, utan låtit den leva och härja. Jag har trott att jag kunnat leka ostraffat med synden, men jag blev grundligt bedragen. Nu, Gud, står jag här naken och utblottad, nedslagen till marken. "Dina pilar har träffat mig, din hand har drabbat mig. Inget helt finns på min kropp för din vredes skull, inget friskt finns i bina ben för min synds skull. Min syndaskuld går mig över huvudet, den tynger mig som en tung börda." 2 Djävulen, som själv lockade mig till synd och då lät mig tro att den var så ofarlig, han målar nu ut den så fruktansvärd i mina ögon att jag inte ens mera kan hoppas på någon förlåtelse. Ändå vet jag att han ljuger, ty du är en sådan Gud som förlåter synder. Du svär en ed i ditt ord, att du inte vill någon syndares död, utan att syndaren omvänder sig och får leva. 3 Därför vågar jag vända mig till dig med min syndabekännelse och min ödmjuka bön om förlåtelse, så nedsölad i syndens dy som jag är. Jag böjer mitt hjärtas knä och ber dig Herre om nåd. Herre, jag har syndat och jag känner mina missgärningar. Så ber jag och bönfaller dig: förlåt mig det, Herre, för min Frälsares, Jesu Kristi förtjänsts skull! Låt mig inte förgås i mina synder, och låt straffet inte vila över mig för evigt. Hjälp mig ovärdige efter din stora barmhärtighet. Skriv genom din Helige Ande i mitt sargade hjärta de tröstens ord, som din tjänare David fick höra när han hade syndat mot dig. Du lät då säga honom att du hade tagit bort hans synd ifrån honom så att han inte skulle dö. Säg mig, Herre, samma ord! "Låt mig få höra fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få jubla." 4 Gör det helt klart för mitt tvivlande hjärta genom din Helige Ande, att jag just nu har "en som för min talan inför Fadern - Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är försoningen för mina synder, och inte bara för mina, utan också för hela världens." 5 Trösta mig åter med förvissningen om din nåd och låt mig med glädje få erfara, att du för Kristi skull har förlåtit mig alla mina synder. Om du i din outgrundliga vishet och kärlek ser det nödvändigt att tukta och straffa mig, så är jag nöjd med det, för jag vet att jag har förtjänat det. Huvudsaken är att du inte förskjuter mig eller förvägrar mig din nåd, ty om du gör det är jag förlorad. Och du förskjuter mig inte, det tror jag säkert, ty min Medlares förtjänst är större än mina blodröda synder. Jag vill så gott jag kan försöka hålla fast vid dina nådelöften, men jag kan det så dåligt, så jag ber att du till det ville ge mig din Andes nåd. Jag har ju ingen annan utväg då mitt hjärta och min känsla fördömer mig, än att hålla mig till dina löftesord. Och de kan inte svika! Hjälp mig endast att tro dem, så att jag inte faller i förtvivlan. Sist ber jag att du också ger mig nåd att framöver vara försiktigare och ge akt på mig själv. Jag kan inte själv skydda mig för återfall i synden, men du, Far, kan bevara mig. I Jesu namn ber jag nu om din förlåtande, bevarande och helgande nåd. Hör, käre himmelske Far, ditt fallna barns bön för Jesu skull. Amen. |
|
1) Jak. 1:15 |
|
|
|